OK.
Det är mörkt.
Jävligt mörkt.
Och det är kallt och blir kallare.
Och jag hade bara några dagars semester i somras.
Och jag jobbar i stort sett hela jul- och nyårshelgen.
Några sammanhängande semesterveckor kan
jag inte räkna med förrän till sommaren.
Och schemaläggaren vill väldigt, väldigt gärna att
jag börjar jobba lite morgnar framöver:
Start: 03.30. Slut:12.00.
Och det ska blandas med lite kvällspass då
jag börjar 13.00 och slutar 24.00.
Och ibland förstås vanliga 9.00-19.00 pass.
Och så lite justa helger - från 10.00 till 22.00 -
lördag och söndag...
Och som grädden på moset jobbar jag inte med det jag vill.
Och jag hittar inga andra jobb att söka.
Var inne på arbetsförmedlingens hemsida idag.
Ett (1) jobb inom kultur/media i Stockholm
hade de att erbjuda.
Ett sex månaders vikariat.
Som kyrkomusiker.
På 75 procent.
I Farsta.
Det kanske förklarar varför jag sitter
med tom blick i soffan och undrar
”Varför föddes jag egentligen?”
10 kommentarer:
Och som grädden på moset jobbar jag inte med det jag vill
.....
SÅ HÄR ÄR FÖR DE FLESTA MÄNNISKOR, TYVÄRR!
HAR MAN 8-TIMMARS JOBB BARA FÖR LÖNENS SKULL MÅR MAN SKIT.
GÖR MAN DET MAN VILL RISKERAR MAN IBLAND ATT VARA UTAN LÖN...
JAG FÖREDROG ATT RISKERA ATT KÖRA MED DEN ANDRA VARIANTEN...
MEN DET ÄR INTE ATT REKOMENDERA ALLA!
Så vad är rådet?
Säga upp mig?
Sälja lägenheten?
Leva på gröt?
Lämna landet, dra till Goa, köpa droger tills pengarna är slut och sedan dränka mig i havet?
Fan Simela, säg något klokt.
Vad är det för fel med en karriär som kyrkomusiker?
Tror det skulle göra dig gott att spendera lite tid i Herrens hus.
Hyr ut lägenheten i andra hand o flytta någon annanstans! Det gjorde jag när jag var 22 år. Jag flyttade hit där jag bor nu bara för att testa att flytta till ett ställe där jag inte kände någon men kunde få ett bra jobb. Det skulle bli ett sabbatsår, men pågår alltså än, 25 år senare. Jag har aldrig ångrat det, trivs jättebra. Stockholm ligger ju kvar där för Dig till att besöka ibland. Om Du ångrar Dig kan Du ju alltid flytta tillbaka. Jag lät ju till o med möblerna stå kvar när jag gav mig av den gången, de fick ingå i hyran.
Du är till exempel välkommen till Årjäng. Här behövs arbetskraft, om just journalister vet jag inte, men kanske. Det är i alla fall fart i orten och det byggs det ena köpcentrat efter det andra. Arbetslösheten är nästan noll. Kanske behövs någon medialärare av något slag?
Robert, min vän.
Du har uppenbarligen aldrig hört mig spela Gubben Noak på piano.
Det låter illa.
Riktigt illa.
De stackars gamla kyrktanterna
skulle tvingas fly kyrkan
och så fick jag sitta där ensam i Farsta
och plinka på orgeln.
Och Gud skulle gråta i sin himmel.
Inga,
jag flyttade en gång i tiden
från Borås,
till Ljungskile,
till Jönköping,
till Stockholm,
till Landskrona,
till Växjö och så tillbaka
till Stockholm.
Allt detta för att få
den utbildning och de jobb
jag velat ha.
Om man sedan räknar med alla
gånger jag flyttat som barn
och alla gånger jag flyttat inom
samma stad, är jag uppe i
ca 30 flyttar.
På 40 år.
Jag har svart bälte i att flytta.
Men.
Nu är jag trött.
Behöver rötter.
Slå mig till ro.
Finna lugn där jag är.
Flyttar jag igen
blir det till utlandet.
Jag kan Sverige.
Fast det är klart.
Årjäng är en blank fläck
på kartan...
Det ante mig att du var en tondöv jävel!
Nä, då är en karriär som kyrkomusiker ingenting för dig. Vi är tillbaka på ruta ett.
Amen och suck.
Men jag tänker att om du blir stilig doktor i vitt
kan jag väl bli stilig
sjuksköterska i vitt
som passar upp dig,
torkar svetten ur din bekymrade panna när du opererar och som syr ihop dina patienter efter att
du farit fram med skalpellen.
Ska vi säga så?!
Albis, med all respekt: jag tror inte att det är så klokt att släppa in dig på ett sjukhus annat än som patient.
Ta för f-n inga jobb som kyrkomusiker, det suger bara ut dig. Härlig är jorden, Jag har hört, Guds lov i naturen...om och om och om och.... de är vampyrer egentligen. Intellektuell vampyrism!
Skicka en kommentar