Människor som irriterar mig

1. Människor som tvärsäkert påstår saker och får en att bli osäker på ens eget omdöme och kunnande. Och så visar det sig att de har fel! Att de inte kollat upp att det de säger är sant, utan bara spyr ur sig saker helt ur det blå utan att vika med blicken.

2. Människor som martyrar. Som beter sig som trotsiga tonåringar. Som darrar på rösten av indignation för att de anser att hela världen inte fattar hur oerhört slutarbetade de är, hur mycket de offrar sig, hur mycket de ställer upp, hur stressade de är. Enligt de själva finns det ingen som sliter så hårt och får så lite tack som de.

3. Människor som först påstår en sak och säger att så här och så här ska det bli, och man nickar och tror sig förstå och agerar därefter. Och så går det ett tag och plötsligt tvärvänder de och nekar till att ha sagt det de har sagt och tittar oförstående på en när man säger att de ändrat förutsättningarna, förändrat dealen och att man därmed är rätt sur.

4. Människor som är energitjuvar. Gnälliga spikar som ser allt i svart eller gråskalor, som gödslar med ordet "inte" och suckar tungt och högljutt. Som står med armarna i kors och rynkad panna och på förhand har bestämt sig för att dissa allt som andra säger och gör. Som vägrar låta sig flirtas med eller förföras av ens av de mest generösa, leende, vänliga, storsinta människor som slår knut på sig själva för att försöka få personen att åtminstone le i några sekunder.

5. Människor som är snåla jävlar som räknar kronor och ören, som skriver upp varenda skitskuld i sin mentala anteckningsbok och som ogenerat påminner sina vänner om att de minsann är skyldiga dem en femma. Men att de generöst kan bjucka på räntan.