Helge och Valdemar. Bästisar. Så avslappande som bara katter kan vara.
Något att avundas...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Jag och Elias
Av Colette van Luik
Twitter Updates
Om mig
- Colette van Luik
- Stockholm, Sweden
- Journalist och friskvårdskonsult.
Jag och Elias
Besökare
Schyssta länkar
- Alexandra Pascalidou
- Annette Kullenberg
- Annina Rabe
- Arga Lappen
- Beatrix Vnunk
- Bengt Ohlsson mfl på DN
- Bodil Malmstens blogg
- Bokhora
- Carl Bildts blogg
- Colette & Elias matblogg
- Design Observer
- Doktor Ben Kim
- Dominikas Peczynskis blogg
- Elias blogg
- Erik Hörnfeldts blogg om mat och annat
- Fars blogg
- Gradvall
- Gudrun Schymans blogg
- I elfte timmen
- I mitt franska kök
- Ingrid Carlqvists blogg
- Isobel Hadley-Kamptz blogg
- Johanne Hildebrandt
- Jonas Gardells dagbok
- Journalistbloggen
- Kostdoktorn
- Lina kan rita fint
- Magnus Betnér
- Mat, bakat och allt annat mysigt
- Lite
- Micke Prinsen Trolin
- Michaneks blogg
- Mina Lyten
- Newsmill
- Näringsfysiolog Kristina Andersson
- Oscar Freyres blogg
- Paulúns blogg
- Rasande Rose
- Rebecca bakar
- Renée Voltaires blogg
- Simelas nya metroblogg
- Svenska Dagbladets mat- och hälsablogg
- Tre tjejer i köket
- Tuva Novotnys blogg
- Träningsblogg
- Udda Persson
- Ung bagares blogg
- Unni Drougges blogg
- Vegobruden
- Weirdscience
- Yttermyrskans blogg
4 kommentarer:
Nu har jag spenderat större delen av min kväll med att läsa din välskrivna blogg. Missförstå mig rätt - ibland blir jag så irriterad att jag bara vill ta dig i axlarna och ruska om dig. Samtidigt känner jag så väl igen mig, och många, många har det precis som du. Så jag förstår, och jag förlåter... :-) Men människa! Försök lära dig säga nej, fortsätt lära dig delegera (det var ju så uppenbart bra för dig, att det fick dig att känna dig hög!), be om hjälp. Jag hoppas och tror att det fortfarande finns medmänniskor och småänglar runt omkring dig. Många, många går omkring och känner som du. Been there, done that and bought the f***ing t-shirt! Efter många år lärde jag mig att säga nej, inte göra annat jobb än mitt eget, inte ta på mig för mycket och jag har insett att man faktiskt får mer respekt av att säga nej. Säger man bara ja, ja hela tiden behandlar folk en som en fis - man viftas bort och försöker ignoreras.
Bred ut dina imponerande vingar, Albatrossen - och flyg. Jag vet att du kan!
Tack!
Var inne på din blogg också
och visst verkar vi ha en hel
del gemensamt...
Ska fortsätta läsa -
och fundera...
Jag hoppas verkligen inte att du tog illa upp av det jag skrev. Jag gillar verkligen att läsa det du skriver. Och antagligen är det så att jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Hur vi tjejer är så duktiga på att trycka ner oss själva i skorna - att vi inte duger, att vi inte kan, att vi inte är tillräckligt duktiga, snygga - tillräckliga. Förresten, jag tror alla känner så, mer eller mindre. Den där känslan av "När ska folk upptäcka vilken bluff jag är?"... Men jag tror killar är bättre att kämpa emot när den känslan dyker upp.
Absolut inte!
Du skriver ju så snällt, ju.
Sedan att du poängterar vissa saker, är väl rätt och det tål jag att höra.
Ska fortsätta läsa din blogg också!
Tack för kommentarerna!
Skicka en kommentar