Att våga ändra sig

Jag älskar människor som kan ändra sig.
Som inte styvnackat håller fast vid en gammal åsikt
bara för att man alltid tyckt på ett visst sätt.
Som inte ser det som ett tecken på svaghet
att ta in nya intryck och omvärdera.
Som S – som länge pratat nedvärderande om bloggar
och hur passé och omodernt hon anser det är.
Och så går hon och startar
inte bara en,
utan två bloggar,
som hon skriver intressanta inlägg i
om stort och smått.
Eller som Bengt Ohlsson,
krönikören i DN ni vet,
som varit en mjuk kulturnisse hur länge som helst,
men som i dagens tidning
skrev en ironisk drapa om Re:Orientfestivalen,
något han förmodligen älskade förr i världen,
men som nu står honom upp i halsen
med allt sitt mysgoss.
Eller som Mona Sahlin,
då hon var integrationsminister,
med tårar i ögonen rakt av erkände
att hon gjort och tänkt fel
som inte förstått allvaret i
hedersvåldskulturen.
Hon svängde på en femöring,
som man säger,
och vågade plötsligt utan omsvep
ta ord som krav, tvång och lagändring
i sin mun.
Det är stort det.