Rosa - färgen för dagen

Livet går i färgperioder.
Jag var svart väldigt länge.
I alla fall hela tonårsperioden.
Svarta sjok var det jag gilllade mest,
och mamma suckade,
minns jag.
Ibland kunde jag sträcka mig till grafitgrått,
när det var sommar.
Sedan kom rött och då var jag i 20-års åldern.
Det skulle var oxblodsrött,
ibland hallonrött.
Men absolut inte mesrött
och verkligen inte orangerött.
Rött kunde gärna kombineras med svart.
Sedan kom lila in i mitt liv.
Då var jag väl 30+are.
Sådan där mörk hippielila var det som gällde.
Älskade det och köpte allt från kristaller, kuddar,
örhängen och sammetsbyxor i lila.
En dag kom blått.
Det var Greklands förtjänst.
Jag älskar Grekland mer än något annat land,
och ändå älskar jag många länder.
Men jag känner mig f-r-i i Grekland.
Levnadsglad och fri,
livet känns stort och fullt av möjligheter.
Som om jag gick på cannabis.
Sånt som gör en "happy happy
full av joy joy", typ.
Och det är jävligt blått där.
Underbart blått i alla nyanser,
men mest kornblått,
som dörrarna till de vitkalkade husen.
Eller som blomkrukorna
där de röda pelargonerna växer.
Eller som det Onda Ögat.
I love it.
Men sedan ett bra tag tillbaka
har det kommit en ny gäst.
En färg som jag förr log nedsättande åt,
men som nu värmer mitt lilla hjärta
och får mig att bli barnsligt glad.
Rosa.
Köpte en chockrosa Adidas-träninsgoverall
i helgen.
Och idag - en rosa hopfällbar Nokiamobil.
Känner mig löjligt lycklig.