Soludden - nu bara i minnet

Så var det gjort.
Ett år och tio månader på dagen efter att mor dog i den där sängen på palliativa enheten på Dalens sjukhus sålde jag Soludden, huset jag ärvde av henne. Huset som jag lovat att ta hand om och aldrig svika.

Mäklaren bad mig skriva ihop vad han kallar "säljarens berättelse", en personlig betraktelse över "objektet" att visa för intresserade spekulanter.

Så här lyder det:

”Mina föräldrar köpte Soludden 1965 av dem som hade byggt huset 1931, en familj vid namn Rylander som bodde i Länghem. Så förutom Rylanders, är det bara mina föräldrar och jag som bott i huset.
Efter mina föräldrar skilsmässa köpte mor ut far och hon och jag som bodde nära, i Borås, tillbringade nästan all ledig tid på Soludden under mina uppväxtår. Oftast stängde vi av vatten och el på vintern, men det hände också att vi firade jul där. Mer vykortsliknande jul får man leta efter. Vita, tunga grenar, tjock is på sjön och älgspår i snön.
Närmaste grannarna, Folke och Märta, har i alla år plogat vägen åt oss och de har även tittat till huset när vi inte varit där. De har varit, och är fortfarande, mycket goda och bra grannar.
Soludden är ett fantastiskt ställe, lugnt och fridfullt, och jag har aldrig sovit så gott och så länge om morgnarna som där. Tystnaden, fåglarna och vinden i träden är nästan magiskt.
Om somrarna badade vi varje dag och soltorkade på de stora stenarna nere vid vattnet. Badkläder var onödigt eftersom det sällan passerade båtar nära vårt fiskevatten. De senaste åren har vänner till oss åkt dit för att njuta av naturen och de har fiskat gös, gädda och abborre, enligt rykten både stora – och goda!
Även efter att jag flyttat hemifrån fortsatte mor att åka dit, oftast var hon där flera månader varje sommar. Hennes dröm hade nog varit att pensioneras där, hon sa ofta att hon inte trivdes lika bra någon annanstans.
Dessvärre blev mor sjuk i cancer 1998 och hon insåg att det inte skulle fungera att bo ensam på Soludden, men hon fortsatte att åka dit på helgerna och under somrarna.
2004 blev mor så sjuk att vi beslöt att hon måste flytta närmare mig, som var hennes enda barn, så flyttlasset gick från Borås till Stockholm samma sommar. Hon ville dock som en sista ”gåva” till huset göra en stor renovering av fasad och tak. Det blev klart försommaren 2005. Hon längtade efter att få åka ner och se hur fint huset blivit, men dessvärre hann hon dö innan dess.
Det är med vemod och stor sorg som jag känner mig tvingad att sälja Soludden, ett hus som jag faktiskt delvis vuxit upp i, men jag bor mer än 40 mil från Länghem och det är inte realistiskt att kunna sköta om huset så som det förtjänar.
Därför vill jag sälja det till någon som kommer att älska det lika mycket som jag och min familj gjort.”