Florist?
Teaterproducent?
Caféägare?
Jag känner mig som en högstadieelev på besök hos syon.
Mitt-i-livet-kris kallas det nog annars.
Vill sadla om, men vet inte till vad.
Så jag utnyttjar mina journalistiska kunskaper
och intervjuar alla jag träffar
om deras jobb,
fördelar och nackdelar,
hur lång utbildningen är
och om det är svårt att få ekonomin att gå ihop.
Flera yrken verkar tilltalande.
Igår korsförhörde jag en stackars fotvårdsterapeut
som masserade mina fötter och
smorde in dem med lavendelolja.
Fotvårdsterapeut är inte så tokigt.
Ett års heltidsstudier på Axelsons Gymnastiska Institut,
goda möjligheter att starta eget och fötter finns det ju gott om.
Dock är jag ingen vän av kroppsodörer
och det kan finnas många sådana i fötter,
som bekant.
Kanske spaterapeut vore ett bättre alternativ?
Då luktar ju allt så himla gott...
Å andra sidan skulle den där pling-plong-musiken ta död på mig.
Hmm.
Jag funderar vidare.
Återkommer i ämnet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
min vän Robert är en underbar coach. Jag har fått en session av honom i födelsedagspresent.
Jag ska försöka få hjälp med frågorna; vad är det jag tröttnar på? vad är det jag inte trivs med? Vill jag bort från något eller till något? Genom att förstå min nuvarande situation, kunna ta ett konstruktivt steg till något annat...
säg till om du vill ha hans nummer:)
Stor kram,
Charlotte
Låter som en bra coach. Vill gärna ha hans nummer!
har börjat läsa din blogg - heeelt underbar :)
Anonym - åh, tack snälla! Vad glad jag blir!!!
Kan hända att du ska bli lärare i journalistik? På vår skola finns en utbildning som heter ”journalistik med multikompetens”. Veté tusan riktigt vad de gör, men det är en populär utbildning.
Yttermyr - jag har faktiskt på allvar funderat över det, alltså att bli någon sorts medielärare. Ringde lärarhögskolan förra året och jag behövde bara komplettera med pedagogik för att bli behörig lärare. Tja. Why not?
aaaargggh mitt-i-livet kris.du måste komma underfund med hur man smular ner den och återkomma med lösningen.jag bävar om ens studielån ska vara bortkasrade för ev. mitt-i-livet kris.keep me updated
Love - en tröst i sammanhanget är väl ändå att vid typ 23 är man (förhoppningvis)inte samma person som vid 42. Alltså, valen man gör man när man är ung är säkert rätt då, men sedan blir man äldre och har då tröttnat på vissa saker och längtar efter annat som man inte hunnit med eller valt bort tidigare.
Så jag är absolut inte bitter eller så. Att bli journalist var ett både klokt och roligt val. Men nu finns det annat jag längtar efter. Och det är det jag måste komma fram till.
Då önskar jag dig lycka till i ditt sökandet.gör något kul..kul kan man aldrig få nog av..
Skicka en kommentar