Hemarbetare

Har varit ledig och tjänstledig sedan den 20 december.
Det är mer än en månad.
Nu slår det mig med full kraft
hur alldeles, alldeles underbart det är
att arbeta hemifrån.
Nu plötsligt fattar jag vad alla hemarbetare pratar om!
Tidigare såg jag bara framför mig hur ensamt
det skulle vara att jobba hemma.
Och hur lättdistraherad jag skulle vara.
Och hur mycket jag skulle äta.
Och hur jag skulle tjuvtitta på skitserier på tv.
Och hur jag skulle sova bort hela eftermiddagarna.
Ingenting kunde vara mindre sant.
Jag har fått ro och sinnesfrid att skriva,
har rekat och intervjuat,
suttit i samtal med myndigheter och statistiker
och har nu på en dryg månad presterat en hel bok.
Och inte bara det.
Jag har ätit lunch med försummade vänner
flera gånger i veckan.
Och har shoppat på reorna,
vad sägs om ett par Nudiejeans för 400 spänn?
Har tränat nästan varje dag
och har efter det kunnat duscha, klä på mig, äta frukost
och läsa båda dagstidningarna i lugn och ro
utan att behöva tokcykla till jobbet och ändå
komma genomsvettig tio minuter för sent varje morgon.
Ibland har jag suttit och jobbat på fik
med gratis trådlös uppkoppling
och ibland har jag släntrat över till förlaget
för att diskutera korr.
Jag har promenerat ner till Årstaviken
för att titta till lilla båten så att den mår bra i tövädret.
Jag har gått till frissan, syster Åsa på Ringens Vårdcentral,
biblioteket, skräddaren med jeans som ska läggas upp,
hämtat ut paket på före detta Posten
och lunchat med både svärföräldrarna och Elias faster Cecilia.
Och jag har varit tre dagar i Malmö
för att kolla makens band The Guild på KB
och se Jesus Christ Superstar på Malmöoperan
och träffa söta Maria och härliga Liv.
Och jag har kollat på hela Barack Obamas invigningscermoni
i flera timmar på storbilds-tv på en krog på Östermalm
och har varit på Publicistklubben för att titta på
Marklunds Gömda-debatt.
Jag har även börjat en meditationskurs på onsdagkvällar.
Plus att jag har röjt i garderober, klädkammare och byrålådor
och har slängt och vikt ihop och burit till Myrorna.
Och - jag har äntligen tagit tag i Stieg Larsson-trilogin,
hundra år efter alla andra,
och är den här gången helt fast,
förmodligen för att jag har sinnesfrid i själen
och ingen klocka som tickar.
Dessutom har jag börjat skriva dagbok.
Varje kväll.
På en månad har jag hunnit med mer saker än jag normalt gör
på säkert ett halvår.
Allt detta för att jag plötsligt själv kan bestämma över min egen tid.
Om en vecka börjar jag jobba igen.
Vill inte riktigt tänka på det.