Helge och Valdemar. Bästisar. Båda hittekatter från Katthemmet.
Helges fluffiga päls inbjuder till goss. Och Valdemar får vila på honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Helt underbara! Katter är så fantastiska djur. Jag tror jag varit katt i ett föregående liv:)
Det undrar vi också. ;) Söta katter förresten! /Tass
Det undrar vi också. ;) Söta katter förresten! /Tass
Ooooohh, mina älskningar!! Men du, du kunde ha tagit ett kort som visar Stjärnögas ögon till sin fördel, och Fluffsens päls från sin absoluta bästa sida!! Hehe....=)
Om man hatar katter, så är man som min och michanek's granne; en grinig och intollerant idiot!!
De här 2 är de härligaste katter som finns, right up there with Pirko!! =)
"Hon som har en serious crush on Fluffsen och Stjärnöga! Den s.k "sommarmatten"! XD
Rose - Nu vet jag att du har hund, och ska bara påpeka att jag gillar hundar också. Hade en collie när jag var tonåring och hon var min ögonsten.
Tass - Killarna glömmer aldrig sitt ursprung...
Mysan - Ska ta en ny bild så man ser både ögonblänk och fluffig päls. Kommer. Just nu luktar de båda skog efter fem dagar på landet. ;-) Killarna kommer gärna och hälsar på igen... Det vet du.
Åååååhhhh vad goa dom e!!! Helge ser såå harmonisk ut nuförtiden. Å Valdemar... vad stor han blivit och vilket fint fejs han fått!
Puss till dem å kram till er
från
L, alva å oliven i vasastan...;)
Fascineras av katts ända sedan DIDI fast då var jag lite rädd till en början och drabbas även ännu av allergiska reaktioner emellanåt. Men lite katt tror jag, kompenserar andra brister, längtan och läkning hos människan. Så är det för mig./ M
L - visst har de vuxit till sig, även lillfjanten, Valdemar 2 år... Fast de är ju inte lika eleganta som dina snyggingar, förstås...
M - Didido var en egen sort. Hon var inte katt, hon var sin egen. Men en cool brud. Att katter hjälper en att läka är jag övertygad om. Absolut.
Skicka en kommentar