Vad skönt det är att inte jobba

Hade en ledig dag igår och insåg att så
här borde det vara jämt.
Hann tvätta, starta diskmaskinen och städa lite
innan jag cyklade till Östermalm för att träffa
M som går igenom en skitig skilsmässa.
Tog en tre-timmars lunch med henne, följde sedan
med upp i hennes och mannens gamla 200 kvadratmeter
stora lägenhet och inspekterade spillrorna av
det som varit.
Slog mig ner i soffan och var väldigt närvarande.
Kände mig inte stressad.
Brydde mig inte om vad klockan var.
Tittade bara M i ögonen och lyssnade och ställde
frågor, så där som man alltid bör göra när någon
skiljer sig.
Så cyklade jag hemåt på Sturegatan när T, min äldsta
vän, ringde. Han var på ett snabbt besök i Stockholm
och hade fått några timmar till övers och råkade
befinna sig på Hotell Wellington på Storgatan,
ett stenkast från där jag var. Så jag cyklade över
och tio minuter senare kramades vi i hotellreceptionen.
Och sedan tog vi några lugna eftermiddagsöl på Tures.
När klockan var sex cyklade jag hem.
Lekte lite med hittekatterna och sedan kom A på massage,
en akut sådan eftersom jobbet stressar ihjäl henne och
kroppen skriker i protest.
Kvart i tio gick hon hem och då kom E med de senaste
avsnitten av Cityakuten som jag krävt att han laddat ner.
Kovac blev ju överfallen med en kanyl och Abby höll
på att få missfall i sjunde månaden i måndags, så jag kunde
inte bärja mig till nästa måndag för att veta hur det gick.
När klockan slog midnatt gick jag och la mig.
Insåg då att dagen varit smockfull av aktiviteter - jag hade
aldrig hunnit jobba.
Så här borde det vara jämt!