Maken och jag har börjat med
dagens hiss och diss.
Vi hissar det som varit bäst
och det som varit sämst
under våra respektive dagar.
Det är ett trevligt sätt att lära sig
nya saker om varandra.
Plötsligt vet jag nu att Elias ibland
tar en annan väg till t-banan
än den allra närmaste
"bara för att det är kul med ombyte".
Och han fick veta att jag känner mig
som en liten hjälplös flicka på gymmet
när PT:n Arash lyfter upp och ner mig
till olika maskiner för att jag inte når annars.
Man tror man känner varandra,
men det finns alltid mer att upptäcka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Oj, vad jag gillar detta.
Jag med. Tack!
I helgen gjorde vi en vidarutveckling av hiss och diss - vi var på julbord med några vänner och föreslog att de som ville kunde berätta om årets hiss och diss utifrån ett personligt perspektiv. Det blev många intressanta, både allvarliga och roliga, inlägg. Kan rekommenderas!
Nu har vi kört med hissen (dissen struntar vi i för det bir så mkt negativt att tänka på innan man somnar) varje kväll i några veckor och det är verkligen det bästa man kan göra.
Så tack igen!
behöva stå på tå, lyftas eller inte räcka upp eller se längst upp är en diss-och för att nå skulle verkligen behövas en hiss/ M T
Skicka en kommentar