Väste som en skallerorm mot en ökenråtta
hela natten.
Drog i mig bricanyl och pulmicort
med extrem hjärtklappning som enda effekt.
Vaknade imorse och andades med
små, små andetag för att slippa
det otäcka vinande ljudet från bröstkorgen.
Ringde till slut vårdcentralen
där röda mattan slängdes ut framför mig.
Säger man det magiska ordet "astma"
får man nämligen direkt vip-behandling
och läkare och sjuksköterskor strömmar till
och man går förbi alla i kön.
Ventilatorn kopplades på,
bronkvidgande medicin som kortison och adrenalin
hälldes i och så började maskinen att stånka och pusta
och ljuv ånga kom ur dess mun.
Efter en halvtimmes inhalerande
kunde jag plötsligt andas igen.
Mår åter prima,
förutom att jag studsar runt som en påtänd pingisboll.
Ett överkomligt pris att betala.
3 kommentarer:
Har du astma!? Har du alltid haft det? Vad jobbigt. Stackars.
Och vad har hänt med ditt radavstånd?
Yep. Haft astma sedan tonåren. Men tycker det är otroligt nördigt att ha astma och allergi, så därför pratar jag sällan om det. En löjlig svaghet liksom.
Radavståndet blir dubbelt när jag har med bilder, av någon konstig anledning. Vet ej varför.
Man blir som en gammal av att inte få tillräckligt med syresättning. Pust och stånk känsla i bästa fall panik i annat.
Skicka en kommentar