tisdag, juni 09, 2009

Kattkärlek

Helge var bortsprungen i 15 timmar.
Tror aldrig jag varit så olycklig och förtvivlad i hela mitt liv.
Ringde i panik in vännerna
som bildade en skallgångskedja
och genomsökte halva Söder,
med alla dess buskar, parker och hemliga gömställen.
Ingenstans fanns den vackre att finna.
Halv tre på natten vaknade jag
av oro och svett
och tittade ut genom fönstret.
På gatan utanför stod vännen My
och tittade upp på mig.
Drack te och samlade kraft för att orka leta
några timmar till.
Ut med varsin bytta med nykokt fisk
och lockade till oss alla möjliga katter
utom Helge.
Klockan åtta på morgonen
ringde grannen högst upp
och sa att Helge låg gömd bakom hans soffa.
Hade smitit in när ingen såg.
Hämtade hem honom med tårarna rinnande.
En fet liljebukett till grannarna
och en underbar skogis tillbaka i min famn.

2 kommentarer:

Rasande Rose sa...

Det är det värsta som kan hända. Själen går sönder.
Såg dej förresten i söndagsbilagan av expressen;)

Colette van Luik sa...

Ja, då vet du hur det kändes.
Hu.
Kul du läste om mig i Expressen! ;-)