Egentligen är det ganska vansinnigt.
Man köper en adventsljusstake
för ganska dyra pengar,
för att man är less på målade träljusstakar i glada färger.
Vad man inte tänker på i stundens hetta
är att man borde köpa på sig ett gäng glödlampor
samtidigt som man inhandlar ljusstaken.
Framförhållningen är som bortblåst.
Första julen går bra.
Det lyser vackert i fönstret
och man njuter av att för första gången i sitt liv
ha en stilren stake av metall och naturträ.
Hemslöjd, kallar man det visst.
Andra julen börjar det.
En glödlampa är paj,
men man gör ingen stor affär av det,
utan tar en rask promenad till lampaffären
bara för att mötas av stängda dörrar.
Lampaffären har konkat.
Men julen står ju för dörren
och man låter sig inte nedslås av sådana petitesser,
så man stegar istället vidare till Järnaffären som har allt.
Så sträcker man fram en ivrig hand
och viftar runt bland affärens alla adventsljusglödlampor
och inser till slut, uppgivet,
att det finns alla möjliga glödlampor
utom just dessa man är ute efter.
Men eftersom stan är full av hetsiga julklappsköpande människor,
så tänker man what the fuck,
vad är väl en glödlampa,
och så firar man jul med en lampa mindre.
Så kommer den tredje julen.
Nu har två glödlampor gått sönder
och nu vill man faktiskt ha nya.
Så man kommer på den briljanta idén
att googla efter tillverkaren av adventsljusstaken.
Man hittar den och lyckas även lokalisera
tre återförsäljare på Söder.
Så beger man sig åter ut på jakt
efter dessa sällsynta små glödlampor.
Men uppgiven och sur får man tomhänt loma hem,
för inte fanns lamporna hos återförsäljarna,
trots fagra internetlöften.
Då tar man telefonluren,
och ringer till tillverkaren Markslöjd i Mark
och avkräver besked.
Det visar sig att det inte finns en enda återförsäljare
på hela Söder som säljer just mina glödlampor.
Däremot en nära Karlaplan,
så adressen skrevs ner på en bit papper,
man tar tunnelbanan till Slussen,
byter sedan till röd linje mot Ropsten,
hoppar av vid Karlaplan och går i duggregn.
Sträcker så fram en 50-lapp och säger:
- Ge mig som många glödlampor jag kan få för 50 spänn, tack.
Nu är väskan full av dessa alldeles speciella glödlampor
och det känns nästan som om det vore narkotika.
Fast knark vore förmodligen lättare att få tag på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Knark har en hel del uppenbara fördelar framför julbelysning. Faktiskt.
Som sagt, det är förmodligen lättare att få tag på knark. Nu har jag sex reservglödlampor. Pajar de också vet jag vad jag gör istället. Och adventsljusstaken åker ner i grovsoprummet.
det är billigare. Det värmer bättre. Världen blir vackrare. Det tar ingen plats. Det klagar inte. Blir inte omodernt. Och du får fler vänner.
Till nästa jul ska du få telefonnumret till min gode vän don Alfonso del Colombo.
Don Alfonso del Colombo.
Min gud.
Han låter som en filmstjärna. Eller en gangster,
Eller både och.
I can´t wait...
Om lamporna envisas med att funka, tycker jag vi sätter oss i grovsoprummet och knarkar.
michanek&colette: jag kontaktar don alfonso, lejer elias att fimpa femtio lampor sen ses vi i grovsoporna för julefrid. Amen.
Va Falls! Har ni gått och gått bananas allihopa! Fridens liljer på er.
udda: du är välkommen till grovsoporna med oss - påtända som stilren hemslöjd - snart utbrända som målad träljusstake
Inga avtända strömförande julsttjärnor , tack.
Jisses.
Tur att jag har ett stort grovsoprum där alla vilsna själar kan tränga ihop sig i juletid för en stunds julefrid.
colette: grovsuprummet?
Det kan också göra i soprummet.
Vi sopor är inte så nogräknade.
Skicka en kommentar